Om att ha gott om tid för sin passion

Som föräldraledig har jag rätt mycket tid. Förvisso mindre nu när Li kryper snabbt som en liten iller över golven här hemma. Men mer än när jag jobbar heltid, som ju är fallet annars. Det har gjort att jag har kunnat dyka ner med huvudet före i min stora passion. Ja utöver min familj och mina barn. Och det är ju tv-serier. Varje höst får jag som en nytändning och vill se allt, precis allt och börjar längta tillbaka till tiden med tv-land. Världens bästa forum. Efter varje avsnitt av vilken tv-serie som helst så kunde man surfa in där och diskutera med likasinnade svenska tv-serietokar. Underbart. Nu kör jag på det näst bästa, bloggen seriedrottningen. Hon har börjat med att ha en tv-cirkel. Tyvärr är tv-serien vi diskuterar nu Quantico och den har visat sig vara bedrövligt tråkig. Såg fyra avsnitt, men nu orkar jag inte längre. Alla, precis alla, karaktärer är sjukt märkliga och har mystiska hemligheter. Alltså innan man får komma till Quantico så tror jag att de gör en rätt så rejäl bakgrundsundersökning och då borde flera av de här fånarna inte fått komma med alls. Nej, jag köper den inte. Dessutom är huvudpersonen extremt överdriven och spelas rätt illa. Om jag får höra att den blivit bättre så kommer jag kanske kunna ge den en ny chans, men inte som det är nu.

Supergirl är en annan ny serie för hösten som jag kikat på. Det har bara kommit två avsnitt ännu, så det är ju lite tidigt att säga mycket om det. Men än så länge tycker jag den är sådär. Jag hade svårt för Melissa Benoist i Glee och det påverkar nog lite vad jag tycker om henne här också. Och jag tycker hon är så himla mycket svag och klantig tjej trots att hon ska vara superhjälte. Hon har alltid vetat om att hon har de här krafterna, varför har hon inte tränat alls? Även om hon har velat ”gömma sig” och vara vanlig så kan hon ju ändå förbereda sig på att hon en dag kommer att använda dem. Istället sitter, står och ligger hon helt handfallen i vissa situationer. Lite synd tycker jag. Men jag ska se några avsnitt till. Jag har ofta lite svårt för den typen av serier också. De måste vara riktigt jäkla bra för att jag sa fastna.

Och när vi pratar om riktigt jäkla bra, iZombie. Alltså den är helt fantastisk! Mina förväntningar var höga eftersom jag älskar Veronica Mars (samma skapare, Rob Thomas). Och även om detta är något annat, så finns mycket av det som gjorde Veronica Mars så otroligt bra även i denna. Fantastiska karaktärer, genial dialog och spännande veckofall. Och Liv, huvudpersonen, är helt underbar. Ja det är verkligen ett tips för alla som vill ha en riktigt bra tv-serie att följa nu. Jag tittar sällan på svensk tv, men efter en snabb googling så verkar det vara Kanal 11 som sänder den här. Jag ska också säga att jag inte är zombieförtjust, så det behöver man inte vara för att inse storheten i denna lilla pärla.

Bilder lånade från Google.

Ett litet inlägg

Den bortglömda bloggen. Jag läser bloggar varje dag, men av någon anledning så glömmer jag bort att jag har en själv. Tyvärr. Jag tänker ibland att, det här borde jag blogga om, men när jag väl har tiden och möjligheten, så är det glömt. Jag vill också helst ha ett tangentbord när jag skriver mycket. Alltså ett fysiskt riktigt tangentbord. Touch i all ära, men känslan är inte alls densamma. Så då ska jag sätta mig vid datorn och blogga, och det blir helt enkelt inte av. Trots att vi har små smidiga laptops att använda.

Lite bilder från den senaste tiden.

Li går precis igenom sin första förkylning. Det värsta är över, men lite snorigt är det allt fortfarande. Hon var i princip bra i tisdags, men sen tycker jag det jag ökat lite igen.

Vädret i oktober har överlag varit fantastiskt. Försöker kanske gottgöra sommaren som regnade bort.

I omvärlden är det kaos just nu. Flyktingkris, nedbrända asylboenden och igår en 20årig rasist som knivmördade 2 och skadade ytterligare 2 på en skola i Trollhättan. Man blir förbannad, rädd och ledsen. Mer om det när jag sitter vid en dator och kan skriva ordentligt.

September är här

Plötsligt är det september. Mitten av månaden till och med. Sommaren börjar lida mot sitt slut och vardagen är här igen. Det är alltid både sorgligt och skönt. Jag älskar sommaren och ledigheten och friheten, men det är något visst med vardagen och rutiner och när sommaren övergår i höst också.

Li är fem månader nu och fortsätter att växa och utvecklas så det knakar. Hon äter gröt med stor glädje och puré med rejäl misstänksamhet. Hon älskar sin gåstol. Ligger fortfarande gärna på rygg i sitt babygym, men bara en stund. Sedan vänner hon till mage och ålar runt litegrann. Det går inte så fort eller så långt, men det är sällan hon är kvar där man lagt henne några längre stunder.

Elin är nu bland äldsta på förskolan. Hon önskar att hon fick vara där mer än sina 15 timmar, men samtidigt gillar hon att vara hemma med mig och Li också. Hon är högljudd och envis. Och fantastiskt rolig. Hon har verkligen humor den ungen. Enorm fantasi och är väldigt musikalisk. Låtar fastnar i hennes huvud (precis som de alltid gjort hos mig) och hon håller toner imponerande bra. Hon har precis börjat i gymnastik och är väldigt lycklig för det.

Maja har börjat fyran och verkar älska det. Nya lärare, nya (och gamla) klasskamrater och hon har fått en helt ny ork och energi. Även hon har börjat i gymnastik, så nu är det det och Karate som är hennes fritidsaktiviteter. Ridningen lade hon ner i våras.  Man märker att hon börjar bli äldre. Humöret går lite bergochdalbana. Ena stunden är hon världens mysigaste och i nästa vill hon vara i fred i sitt rum. Det hör väl till. Mycket hormoner i omlopp. Hon är väldigt omtänksam och fin mot alla. Otroligt social, som hon alltid har varit, men något mer försiktig i nya situationer. Enormt modig när hon mötte några av idolerna, Samir och Victor.

Nu är det sovdags… Sov gott!

Italien

Imorgon åker vi hem från italien. Haft det fantastiskt mest, men med några mindre trevliga incidenter. Fokuserar på det härliga i detta inlägg dock. Italien är mitt favoritland tillsammans med (eller kanske strax efter) Japan och det har visat sig från sin bästa sida. Rom och Castiglione della Pescaia blev det denna resan.  Några bilder får berätta mer. De flesta och framförallt bästa bilder är dock i Andreas telefon och vår kamera.

Hemma är det full renovering på gång medan jag och flickorna har åkt till Stockholm på semester i en vecka. Vi bor hos min syster med familj fram tills på måndag då vi ska bo på hotell en natt innan vi åker hem.

Li växer så det knakar, snart tre månader ocj världens bästa bebis. Nästan alltid glad, sover hela natten och så söt så man storknar. Jag njuter till fullo av henne och mina andra fantastiska flickor. Det är så underbart att ha så mycket tid för dem allihop nu när jag är ledig. Även om Li såklart tar mest tid.

Intensivt

Den här helgen, eller egentligen halva veckan har varit otroligt intensiv. Födelsedag, skolavslutning, pyjamasparty (med fem tjejer som sov över) och släktkalas. Och allt det på en gång är ju rätt mycket i sig, med en två månaders bebis är det lite extra. Så igår kväll var jag helt slut. Men idag har jag tankat energi med tjejerna i Slottskogen och hos min fina syster, och är redo för en ny vecka.

Fullspäckad vecka

Oj vad dålig jag blev på att blogga när det blev juni…

Maj regnade ju tyvärr nästan bort, men nu har det äntligen kommit lite sol och värme. Hade en fin vän på besök idag och vi satt ute på altanen mest hela tiden.

Hon växer så det knakar, lilla Li. Och blir sötare för varje dag

Denna veckan är fullsmockad med grejer. På torsdag fyller Maja 10 år och hon har också skolavslutning.  På fredag ska hon ha pyjamasparty med sina tjejkompisar. På lördag blir det släktkalas och på söndag blir det förberedelser inför renoveringen som börjar efter midsommar. Fullt ös.

Fantastiska tjej som är så stor!

När Maja ska ha pyjamasparty så ska Elin hem till morfar och K. De ska ha eget pyjamasparty säger hon stolt. Bra lösning för bägge. Maja slipper nyfiken lillasyster på partyt och Elin får kvalitetstid med några absoluta favoritpersoner.

Finurliga Elin som tänker så mycket. Gulligast i stan.

Apropå renoveringen förresten så har jag nu bokat biljetter till Stockholm veckan efter midsommar. Vi flyr första veckan av renovering. Känns grymt skönt och ska bli så härligt att träffa syster med familj igen. Betalar 370:- tur och retur för mig och alla tre tjejer. Galet billigt, med MTR express. Blir en hotellnatt där uppe också som avslutning innan vi åker hem igen.

Nu ska jag sova lika gott som Li gör, och gjorde även tidigare idag, se bild.

Idag, eller igår eftersom klockan passerat midnatt, blev Li två månader. Tiden har verkligen gått fort, samtidigt som det känns längesedan nu. Det känns längesedan jag var gravid. Längesedan jag låg där på förlossningen och kämpade. Längesedan mitt hjärta stannade när de rusade iväg med min tysta, blåa bebis. Och längesedan det slog hårdare än någonsin när hon äntligen låg på mitt bröst. Frisk och helt perfekt.

Jag älskar att jag kan njuta så den här gången. Att tiden inte rusar riktigt lika fort för att jag kan vara här och nu. Jag längtar inte till nästa steg utan är så nöjd med nuet.  Det gör skillnad. Dessa två månader har absolut gått fort, men samtidigt inte så fort som de hade kunnat göra om jag hade fokuserat på allt runt omkring. Den här gången dök jag in i bebisbubblan med huvudet före och vill inte riktigt komma ut. Allting annat än min familj får stå tillbaka. För den här tiden gör aldrig det, kommer tillbaka alltså. Men jag har missat saker. Vissa känner sig säkert lite bortglömda. Och det får jag beklaga, be om ursäkt för. Men jag kan inte säga att jag ångrar det.

I veckan på BVC fick jag fylla i ett papper om hur jag mår. Toppen att man får det såklart, så att man kan fånga upp dem som inte mår bra. Men själv satt jag och saknade alternativet: bättre än tidigare. För så känns det. Livet är ju bättre nu sedan Li kom. Sedan vi blev fem. Apropå bvc så väger hon dryga 6,4 kg nu till sina nästan 60 cm.

Amningens vara eller icke vara

Det är märkligt det där. Med de andra två har jag verkligen inte gillat att amma. Men de tokvägrade flaska och ersättning så jag hade inte så mycket val. Så kommer den här lilla tjejen. Tar napp och flaska direkt och ersättningen går ner (även om den absolut inte är så god som min mjölk tydligen). Men nu funkar amningen toppen. Brösten är inte alls så stora som de andra gångerna. Läcker ingen mjölk. Det finns så det räcker åt henne, men inget överflöd som tidigare. Och det är ju så skönt såklart. Men jag var så inställd på att bara amma någon enstaka månad och gå över till flaska så fort tillfälle gavs. Så nu blir jag lite förvirrad. Det som är så skönt iallafall är att det fungerar med flaskan. Att om jag är borta så kan hon få mat. Det är inte riktigt samma panik som när storasystrarna var små.

Men även om hon tar flaskan och äter glupskt från den så tycker hon ju inte att det är hälften så mysigt. Ibland är det inte hunger utan bara mys hon är ute efter och då räcker det att lägga henne vid bröstet så somnar hon med kinden tätt tätt intill.

Kanske är det också så att eftersom jag vet att det är sista gången så kan jag tycka mer om det.

Och efter senaste BVC besöket så är jag  övertygad om att jag ska amma iallafall tills vi kommit hem från Italien. Lilltösen hinner inte få alla vaccinationer och så länge jag ammar så får hon antikroppar från mig.

 

En ljuvlig torsdagskväll

Gårdagskvällen bjöd på en fin stund i Gottskär och lite träning. Testade Boxmix igår. Riktigt kul pass och svettigt. Jag ser för skojig ut när jag boxas, men oj vad roligt det är. Märkte det när jag körde min Biggest Loser skiva för något år sedan eller två, att det alltid var boxövningarna som var de roligaste.

Och Gottskär då. När Maja var på karate så hängde resten av familjen där. Det är verkligen en fin plats. Fotonörd som jag är tog jag hur mycket kort som helst. Hade tyvärr ingen riktig kamera, utan bara telefonen. Men här är ett urval.

PS. Lägg märkte till fågeln på fjärde bilden.