Vecka 17

Det känns som om alla inlägg jag skriver numera handlar om hur fort tiden går. Och det är verkligen så det känns. Nästan konstigt att den går såhär fort i början av graviditeten, när jag mått så fruktansvärt dåligt. Det håller i sig tyvärr, illamåendet, men med Elin släppte det i vecka 17, så jag har stora förhoppningar om att det bara är några få dagar kvar.

DSC_2788

Elin på väg till förskolan för en dryg vecka sedan. En sen vecka, de mornarna är ljuvliga. Vi har all tid i världen och kan smyga genom skogen och leka lekar på vägen till förskolan när vi lämnat Maja vid busshållplatsen.

Förutom illamåendet så mår jag väldigt bra i graviditeten. Känner mig rätt lugn inför vad som komma skall. Och bebis sprattlar till ibland. Moderkakan sitter i framvägg så tydligen ska jag inte känna det så tidigt den här gången. Men sedan har jag också hört att det är just sparkarna sedan som man känner mindre av. Rörelserna inuti som det är nu i början känner man lika bra ändå. i början av november är det dags för ultraljud igen, och då ska vi fråga vad det är för kön. Vi har inte tagit reda på det med flickorna, mest för att man då inte fått reda på det även om man frågat i Hallands läns landsting. Men tydligen har de ändrat på det där, så nu, tredje gången gillt, ska vi förhoppningsvis få veta, redan under graviditeten. Och det spelar naturligtvis ingen roll, om det är en kille eller en tjej. Men det ska ändå bli roligt att veta.

DSC_2776

Bebis i vecka 13+2. En mycket livlig liten krabat som sprattlade med armar och ben och ville visa sig från alla håll. Ryggrad och näsben såg vi tydligt. Ska bli så roligt att få se den igen och då ännu mer detaljerat. Då har den ju dessutom vuxit till sig rätt så mycket. Vecka 20 kommer jag att vara i då. Halvvägs… fantastiskt!

Jag ska försöka bli bättre på det där med bloggandet igen, men jag vågar inte lova något. För varje gång jag gör det så dröjer det en evighet innan jag skriver. Som att jag hindrar mig själv.

Förra helgen var vi på Liseberg. Sista helgen innan de stängde för säsongen. Helt galet mycket folk, men väldigt mysigt.

DSC_2824

DSC_2806 DSC_2800 DSC_2796

Andreas och Maja var iväg och åkte Helix medan jag och Elin hängde på de lite lugnare attraktionerna. Passade mig utmärkt nu med bebis i magen och ständigt illamående. Men hade jag inte varit gravid hade jag mer än gärna hängt med på Helix, den verkar härlig!

Det har gått ett drygt år sedan jag bloggade här. Jag har bloggat under tiden, men då främst på malikon.wordpress.com och några andra lite mer anonyma och sporadiska ställen. Jag vet inte varför jag har behov av att byta då och då. Att skapa nytt och ibland att återkomma. Min plan var egentligen inte att byta nu, men Malikonbloggen började bli så full, minnet började ta slut, så då blev det ett byte ändå. Och eftersom jag redan hade denna blogg, med bara något enstaka inlägg så funkade det ju rätt så bra.

Så nu får vi väl se om jag faktiskt kommer att blogga mer, eller om jag bara tror att jag ska göra det och så blir det något enstaka inlägg.

Njuter av sommar och liv

Det går sådär med bloggadet. Sommaren är för fin och livet för härligt.

Sitter på stranden nu med minstingen. Solen strålar från klarblå himmel och vattnet är sådär varmt som det nästan aldrig är här i Sverige. Sådär så man kan bada hur länge som helst utan att frysa.

image

image

image

image

En dryg vecka kvar på semestern. När vardagen kommer tillbaka kanske även bloggandet gör det.

Dags för presentation

Som det är nu har jag inte sagt till någon att jag har en ny blogg, och jag tänkte nog hålla det så ett tag.Vilket ju innebär att ni som tittar in här inte har en aning om vad jag är för en filur. Så det tänkte jag ta och berätta nu.

Jag är en 32 år gammal diplomerad resekonsult som bor söder om Göteborg. Jag har två små rara ungar och vovve, villa och volvo, och en man förstås. Världens bästa man. Mina stora intressen är musik (jag älskar att lyssna men också att sjunga och spela piano eller gitarr), tv-serier (jag vet inte ens hur många jag följer…), resor (att resa är det bästa, och hade jag haft mer pengar hade jag gjort det mycket mer) fotografering och att skriva. Jag skriver och fotograferar bara för mig själv nu. Men visst finns en dröm om någonting mer.

Jag har på de senaste åren insett att jag är ganska kreativ. Jag upplevde det inte så när jag var yngre. Men med åldern började jag tro mer på mig själv och inse att jag är ganska duktig på ganska mycket. Förutom skrivandet och fotograferandet så har jag skapat mycket smycken och scrapbookat, sytt och tecknat en del. Jag älskar att skapa. Det är inte alltid det blir så bra, men det är tillfredsställande ändå. 

Ständigt drömmer jag om att resa. Tillbaka till favoritplatser och till nya oupptäckta. Jag drömmer om mer tid med min familj. Om att jobba mindre och vara hemma mer. Om att vara mer närvarande. Jag drömmer om en bebis. Mina flickor börjar bli stora, och kanske kommer det någon gång att bli en nummer tre, en lillasyster eller lillebror? Jag drömmer ständigt, om stort som smått. Har alltid gjort, och kommer nog alltid att göra. 

Och så är jag rätt så nördig. Jag älskar tv- och dataspel. Science fiction och fantasy i alla dess former. Och tv-serier som sagt.

Några topp tre till fem favoriter utan inbördes ordning.

Tv-serier
– Veronica Mars
– Queer As Folk
– Sons of Anarchy
– Parenthood
– Buffy

Film
– Walk the Line
– Playing by heart (svensk titel: Sex lektioner i kärlek)
– Sagan om ringen triologin

Musik
– Håkan Hellström
– The Beatles
– Johnny Cash
– The Ark

Resmål
– Japan
– USA
– Italien

Kanske fick ni ett litet hum nu om vad jag är för någon. Om vill ni veta mer är det bara att fråga.

Bild

Jag har bloggat sedan 2007 på många olika ställen. Jag har ibland ett behov av att starta på nytt. Jag kan inte alltid förklara varför, men jag tänker att det är bättre att jag bloggar på en ny plats, än att inte blogga alls.

Jag hoppas att detta ska innebära att jag bloggar mer igen, men jag vet inte. Jag vill ofta blogga, men när jag väl sitter med datorn eller telefonen och ska göra det så orkar jag inte, eller så saknar jag ord.

Viljan finns iallafall, så jag hoppas att lusten följer efter.