Solig fredag

Jag skrev ju min förlossningsberättelse igår. Den är lösenordsskyddad för att det ju ändå är rätt så privata saker som avhandlas. Men är det någon som vill läsa är det bara att fråga. För den som inte vill ha alla detaljer, utan bara lite snabb info, så kom hon sex timmar efter första värk. Allt började med vattenavgång och slutade dramatiskt med skulderdystoci. Men allt gick bra till slut. Hon vägde 4645 g vilket är väldigt mycket. Och hon var 51 cm lång. Nu två och en halv vecka senare väger hon 5,2 kg och är 54,4 cm. Så hon växer så det knakar. Och som ni kan se är hon världens finaste. 😉

Foton från nu på morgonen. Jag tror denna bebis är en av de mest fotograferade. Eller tar alla så galet många bilder nu?

Postat med WordPress för Android

Lösenordsskyddad: Förlossningsberättelse

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Snart..

97%. Och jag måste ha skrivit fel igår. 38+5 idag innebär ju 38+4 igår och inget annat. Ska börja dagen med ett besök hos barnmorskan. Alltid lika mysigt att få lyssna på hennes hjärtljud. Bebisens alltså,  inte barnmorskans.  🙂

Det är lyxigt att ha tid hemma nu innan hon kommer. Samtidigt som det stressar mig att inte veta när det är dags. Det kan sätta igång idag men också om tre veckor. Spännande såklart, men också stressande. Har inga känningar alls, så jag tror inte att hon kommer före sitt beräknade datum iallafall. Vilket känns helt okej. Men jag vill inte gå över pga rädsla för att hon ska bli för stor. De andra har ju vägt 4085g i v 38+6 respektive 4440g i v 41+0. Ska få göra en tillväxtkontroll när jag är fullgången för att få en uppskattning på hur stor hon är. Är hon väldigt stor får vi fatta beslut om vad som ska göras. Min barnmorska tycker det är märkligt att jag får så stora barn utan att vara så stor själv.  Men alla glykostest har visat toppresultat iallafall. Skönt att veta att min kropp kan hantera sockret.

Oavsett hur och när hon kommer så är det nära nu… väldigt nära.

Ett nytt inlägg!

Nu tror ni inte era ögon. Ett nytt inlägg! 

Jag har helt tappat blogglusten,  den har varit puts väck.  Men jag läser en hel del bloggar så jag tänker då och då på att jag borde skriva ett inlägg. Men så kommer något annat i vägen.  Eller så tänker jag på det vid stunder då det inte går,  när jag sitter i bilen t.ex. och när jag få sedan kommer fram så är det glömt.

Nu har jag iallafall gått på ledighet. Lilltjejen är beräknas fredag nästa vecka, alltså om nio dagar. Så nu kan hon liksom komma när som helst.  Lila normalt idag som om tre veckor. Jag gillar inte riktigt ovissheten. Hade gärna vetat i förväg. Enda fördelen som jag ser det,  med planerat kejsarsnitt. Då vet man vilket datum man får sitt barn. Men i övrigt skrämmer det mig mer med en bukoperation än en vaginal förlossning.  Mycket tack vare min fantastiska förlossning med Elin. Hoppas denna blir likadan.

Har varit dålig på att ta magbilder i denna graviditet,  men här är några.

För en knapp månad sedan, vecka 35+0

Igår, vecka 38+2

Molly följer mig vart jag än går. Hon vill vara nära hela tiden. Kanske känner hon att något är på gång. Och då menar jag inte på gång som att förlossningen startar utan mer att det närmar sig,  rent allmänt.

Börjar komma iordning med det mesta inför hennes ankomst.  Ska hämta spjälsäng hos grannen som vi ska få låna. Men har också en liten vagga för den första tiden så det är ingen panik egentligen. Men jag är såklart sugen på att bädda iordning den. Vagnen och vaggan är bäddade iallafall. Alla hennes små kläder är tvättade och vikta och ligger i hennes byrå. Ny vagn är köpt och de två andra sålda. Har faktiskt påbörjat packning av en väska för bb också. Men den är långt ifrån klar… tror jag kommer ha några veckor på mig. Har inga känningar alls förutom någon förvärkar här eller där. Med Elin hade jag vid det här laget två besök på förlossningen bakom mig och fruktansvärda förvärkar varje dag. Tänk att det kan vara så olika.

Mina stora fina tjejer. De längtar så de blir tokiga efter lillasyster.  Fyra-fem år måste ju vara den optimala tiden mellan barn. Man hinner fokusera på varje barn på ett annat sätt. De kan hjälpa till och de förstår. Sedan kanske mina tjejer är unika där, men de leker helt fantastiskt bra med varandra dessutom. Tjuter av skratt dagligen. Själv får jag lite panik av tanken på två blöjbarn.  På att ha en ett-tvååring och samtidigt en nyfödd. Men jag vet att jag haft lyxen att kunna vänta också.  Jag var bara 24 när Maja föddes och har därför haft all tid i världen på mig att skaffa barn i den takt jag önskar.  Hade jag börjat nu vid snart 34 hade det ju såklart sett annorlunda ut.

Försökte mig på att sy ett babynest.  Det blev inte alls som det var tänkt eftersom jag glömde klippa madrassen rund i hörnen och hörnen blev också för små så det blev alldeles för fyrkantigt. Men det ser rätt mysigt ut ändå.

Nu är det dags att väcka Elin och påbörja dagen.

Dan före dopparedan

Och så var det plötsligt dagen före julafton. Vad hände där?

Jag är fortfarande förkyld och hostig. Helt sjukt. Men jag börjar acceptera det som någon sorts normaltillstånd.

Vecka 27, magen växer och lillan lever loppan. Tänk att om tre månader (+/- några veckor) är hon här. Tjejerna längtar så efter lillasyster. Jag tror dock Elin kommer få det tufft eftersom hon är så vansinnigt mammig. Och såklart längtar jag och A också, helt otroligt mycket.

Lite nya kläder har hon fått, även om mycket kommer att ärvas. Spjälsäng och skötbord behöver vi dock köpa nytt/låna av någon. Spjälsängen som tjejerna hade (som A hade som liten) saknar delar och skötbordet vi har till dem är slängt eftersom det var skadat.

Möte med tomten på Kungsmässan. Mina stora fantastiska tjejer! Bästa syrrorna i världen de där två.

God jul på er!

Sjukdom och ett avslöjande

Jag är sjuk. Det började när vi var i köpenhamn med jobbet en helg för drygt 2 veckor sedan. Halsont, ont i kroppen, sådär febrig känsla. sedan följde en vecka med knivar i halsen & tappad röst. Var hemma hela den veckan från jobbet. Kände mig bättre under helgen & jobbade i början av förra veckan. Förkyld & hostig, men ändå rätt okej. Men så i onsdags så tilltog allt. 1 torsdags fick jag gå hem från jobbet & sedan dess har jag varit däckad. Mer förkyld än jag någonsin varit. Tempen har legat runt 38, så ingen hög feber men ändå tillräckligt för att öka på sjukdomskänslan. Var hos läkaren i fredag, men enligt honom är det bara virus. Man blir lättare sjuk som gravid, man blir sjukare & det håller i sig längre. Tyvärr sjukskrev han mig bara veckan ut, så nu sitter, jag här igen. På drop in mottagning & utsätter min gravida & sjuka kropp för ytterligare smittor.

Något som är skönt är att lilltösen lever loppan i magen. Flera gånger om dagen är hon vaken och sparkar och sprattlar. Och ja, det är en flicka till. A har rätt när han säger att vi bara kan göra flickor. 💜

Jag tycker om att veta att det är en flicka. Jag har velat veta det alla gånger, men tidigare har landstinget varit väldigt tydliga med att de inte berättar. men man kan ju aldrig veta hur det ska kännas. Kanske skulle det kännas konstigt, tomt? Men jag tycker bara att det känns bra faktiskt. Och vad det är spelar ingen som helst roll, men att veta känns härligt. Hon har fått ett inofficiellt namn också. Kommer på mig själv att tänka på henne med det namnet. Men jag vet att det kanske inte alls passar när hon kommer ut.

såhär fräck är jag nu i väntrummet. Rödsnuten näsa och rinnande ögon.

Föredrar när jag ser ut mer sådär…  taget på Liseberg i oktober.

Drygt halvvägs

Plötsligt är vi halvvägs i den här graviditeten. Vecka 21 i lördags. I förra veckan var vi på ultraljud, rutinultraljvd till och med. Vi har ju sett bebisen en gång innan i vecka 14, men den här gången var bebisen större och undersökningen så mycket mer noggrann. Det är så fantastiskt att få se det lilla livet, och allting såg helt perfekt ut. Vi fick också veta vad det är för kön på bebisen. Det spelar ju såklart ingen som helst roll, men vi, eller framförallt jag, kände att vi nu tredje gången gillt kunde ta reda på det. Och jag tycker det känns helt underbart att veta!

Vi fick inte så jättebra bilder den här gången, men man ser ryggraden väldigt bra. 😁

I övrigt så börjar jag bli helt av med illamåendet. Börjar dock få en del halsbränna… Men det allra bästa är att jag varje dag känner bebisen massor. Sprattel och små små sparkar. Jag är inte så förtjvst i att vara gravid överlag, men att känna alla rörelser där inne är verkligen oslagbart.

Igår promenerade jag och tjejerna och Molly hem till pappa & K. En promenad på ca 7km. Maja sparkade på sin sparkcykel, Elin åkte sulky & jag körde henne & höll Molly. Insåg efter en stund att jag gett mig in på något som inte var helt genomtänkt. Och känner det ännu tydligare idag då jag har riktigt ont i fogarna. Har aldrig känt något där i tidigare graviditeter, så jag hoppas att detta är väldigt tillfälligt. Men väldigt mysigt var det!

Vecka 17

Det känns som om alla inlägg jag skriver numera handlar om hur fort tiden går. Och det är verkligen så det känns. Nästan konstigt att den går såhär fort i början av graviditeten, när jag mått så fruktansvärt dåligt. Det håller i sig tyvärr, illamåendet, men med Elin släppte det i vecka 17, så jag har stora förhoppningar om att det bara är några få dagar kvar.

Elin på väg till förskolan för en dryg vecka sedan. En sen vecka, de mornarna är ljuvliga. Vi har all tid i världen och kan smyga genom skogen och leka lekar på vägen till förskolan när vi lämnat Maja vid busshållplatsen.

Förutom illamåendet så mår jag väldigt bra i graviditeten. Känner mig rätt lugn inför vad som komma skall. Och bebis sprattlar till ibland. Moderkakan sitter i framvägg så tydligen ska jag inte känna det så tidigt den här gången. Men sedan har jag också hört att det är just sparkarna sedan som man känner mindre av. Rörelserna inuti som det är nu i början känner man lika bra ändå. i början av november är det dags för ultraljud igen, och då ska vi fråga vad det är för kön. Vi har inte tagit reda på det med flickorna, mest för att man då inte fått reda på det även om man frågat i Hallands läns landsting. Men tydligen har de ändrat på det där, så nu, tredje gången gillt, ska vi förhoppningsvis få veta, redan under graviditeten. Och det spelar naturligtvis ingen roll, om det är en kille eller en tjej. Men det ska ändå bli roligt att veta.

Bebis i vecka 13+2. En mycket livlig liten krabat som sprattlade med armar och ben och ville visa sig från alla håll. Ryggrad och näsben såg vi tydligt. Ska bli så roligt att få se den igen och då ännu mer detaljerat. Då har den ju dessutom vuxit till sig rätt så mycket. Vecka 20 kommer jag att vara i då. Halvvägs… fantastiskt!

Jag ska försöka bli bättre på det där med bloggandet igen, men jag vågar inte lova något. För varje gång jag gör det så dröjer det en evighet innan jag skriver. Som att jag hindrar mig själv.

Förra helgen var vi på Liseberg. Sista helgen innan de stängde för säsongen. Helt galet mycket folk, men väldigt mysigt.

Andreas och Maja var iväg och åkte Helix medan jag och Elin hängde på de lite lugnare attraktionerna. Passade mig utmärkt nu med bebis i magen och ständigt illamående. Men hade jag inte varit gravid hade jag mer än gärna hängt med på Helix, den verkar härlig!