Den här helgen, eller egentligen halva veckan har varit otroligt intensiv. Födelsedag, skolavslutning, pyjamasparty (med fem tjejer som sov över) och släktkalas. Och allt det på en gång är ju rätt mycket i sig, med en två månaders bebis är det lite extra. Så igår kväll var jag helt slut. Men idag har jag tankat energi med tjejerna i Slottskogen och hos min fina syster, och är redo för en ny vecka.
Oj vad dålig jag blev på att blogga när det blev juni…
Maj regnade ju tyvärr nästan bort, men nu har det äntligen kommit lite sol och värme. Hade en fin vän på besök idag och vi satt ute på altanen mest hela tiden.
Hon växer så det knakar, lilla Li. Och blir sötare för varje dag
Denna veckan är fullsmockad med grejer. På torsdag fyller Maja 10 år och hon har också skolavslutning. På fredag ska hon ha pyjamasparty med sina tjejkompisar. På lördag blir det släktkalas och på söndag blir det förberedelser inför renoveringen som börjar efter midsommar. Fullt ös.
Fantastiska tjej som är så stor!
När Maja ska ha pyjamasparty så ska Elin hem till morfar och K. De ska ha eget pyjamasparty säger hon stolt. Bra lösning för bägge. Maja slipper nyfiken lillasyster på partyt och Elin får kvalitetstid med några absoluta favoritpersoner.
Finurliga Elin som tänker så mycket. Gulligast i stan.
Apropå renoveringen förresten så har jag nu bokat biljetter till Stockholm veckan efter midsommar. Vi flyr första veckan av renovering. Känns grymt skönt och ska bli så härligt att träffa syster med familj igen. Betalar 370:- tur och retur för mig och alla tre tjejer. Galet billigt, med MTR express. Blir en hotellnatt där uppe också som avslutning innan vi åker hem igen.
Nu ska jag sova lika gott som Li gör, och gjorde även tidigare idag, se bild.
Idag, eller igår eftersom klockan passerat midnatt, blev Li två månader. Tiden har verkligen gått fort, samtidigt som det känns längesedan nu. Det känns längesedan jag var gravid. Längesedan jag låg där på förlossningen och kämpade. Längesedan mitt hjärta stannade när de rusade iväg med min tysta, blåa bebis. Och längesedan det slog hårdare än någonsin när hon äntligen låg på mitt bröst. Frisk och helt perfekt.
Jag älskar att jag kan njuta så den här gången. Att tiden inte rusar riktigt lika fort för att jag kan vara här och nu. Jag längtar inte till nästa steg utan är så nöjd med nuet. Det gör skillnad. Dessa två månader har absolut gått fort, men samtidigt inte så fort som de hade kunnat göra om jag hade fokuserat på allt runt omkring. Den här gången dök jag in i bebisbubblan med huvudet före och vill inte riktigt komma ut. Allting annat än min familj får stå tillbaka. För den här tiden gör aldrig det, kommer tillbaka alltså. Men jag har missat saker. Vissa känner sig säkert lite bortglömda. Och det får jag beklaga, be om ursäkt för. Men jag kan inte säga att jag ångrar det.
I veckan på BVC fick jag fylla i ett papper om hur jag mår. Toppen att man får det såklart, så att man kan fånga upp dem som inte mår bra. Men själv satt jag och saknade alternativet: bättre än tidigare. För så känns det. Livet är ju bättre nu sedan Li kom. Sedan vi blev fem. Apropå bvc så väger hon dryga 6,4 kg nu till sina nästan 60 cm.
Det är märkligt det där. Med de andra två har jag verkligen inte gillat att amma. Men de tokvägrade flaska och ersättning så jag hade inte så mycket val. Så kommer den här lilla tjejen. Tar napp och flaska direkt och ersättningen går ner (även om den absolut inte är så god som min mjölk tydligen). Men nu funkar amningen toppen. Brösten är inte alls så stora som de andra gångerna. Läcker ingen mjölk. Det finns så det räcker åt henne, men inget överflöd som tidigare. Och det är ju så skönt såklart. Men jag var så inställd på att bara amma någon enstaka månad och gå över till flaska så fort tillfälle gavs. Så nu blir jag lite förvirrad. Det som är så skönt iallafall är att det fungerar med flaskan. Att om jag är borta så kan hon få mat. Det är inte riktigt samma panik som när storasystrarna var små.
Men även om hon tar flaskan och äter glupskt från den så tycker hon ju inte att det är hälften så mysigt. Ibland är det inte hunger utan bara mys hon är ute efter och då räcker det att lägga henne vid bröstet så somnar hon med kinden tätt tätt intill.
Kanske är det också så att eftersom jag vet att det är sista gången så kan jag tycka mer om det.
Och efter senaste BVC besöket så är jag övertygad om att jag ska amma iallafall tills vi kommit hem från Italien. Lilltösen hinner inte få alla vaccinationer och så länge jag ammar så får hon antikroppar från mig.
Först igår lade jag över bilderna från den riktiga kameran på datorn från förlossningen. Har inte sett dem sedan dess. Tydligen hade Andreas tagit en bild på mig en timme innan hon kom. Hade jag ingen aning om. Dessutom är första bilden från 1 timme och 15 minuter efter att hon kom ut. Och den togs rätt så fort efter att hon kommit in till oss. Så hon var nog ute i akutrummet längre än vad vi trodde. Man hade ju ingen tidsuppfattning där och då. Det enda som spelade roll var ju att hon mådde bättre och bättre. En ganska skojig filmsnutt också från mitt i natten den första natten på BB. Där jag filmar mig och Li och sedan somnar så telefonen filmar taket en stund innan jag vaknar igen. Minns jag inte alls heller.
Det känns längesedan nu, förlossningen. Känner att jag har landat i vardagen nu, som trebarnsmamma. Det går för det allra mesta väldigt bra. Ibland är det svårt att räcka till. När jag ammar Li, Elin behöver hjälp på toaletten och Maja… ja Maja behöver sällan hjälp. Men hon har ju sagt till att hon vill ha mera uppmärksamhet, att hon kände sig lite utanför då precis när Li kom, så det tänker jag ofta på. Att räcka till, till henne också.
Jag känner också ett lugn nu när jag tänker på förlossningen. Ångesten som kom i början är borta. Men jag ska ändå ringa och få komma ner och prata igenom den. Om vad som hände och varför och vad de gjorde. Det tror jag är bra. Nu tänker vi ju att vi är färdiga med barn (men man ska aldrig säga aldrig…) så jag tror att denna förlossningen skulle kunna gå bra att inte bearbeta ordentligt, eftersom jag antagligen inte kommer gå igenom en vaginal förlossning igen. Men jag minns hur all obearbetad ångest efter förlossningen med Maja kom över mig när jag blev gravid med Elin. Och det känns inte bra att ha något så stort obearbetat inom sig.
Tänk att vårt lilla pyre snart är två månader. Fantastiska lilla unge som gör mig så pirrande lycklig varje gång jag tittar på henne. Jag tröttnar aldrig på att titta på henne. Få henne att le och skratta och ”prata”. Igår fick hon ett nytt babygym från Ikea och vilken succé.
Li började dagen med ett ”tummen upp”.
Fantastiskt gulligt.
Storasyster ville såklart inte vara sämre.
Igår hade vi kalas för släkten och idag kommer lite vänner. Jag gillar faktiskt att fylla år. Kan få ångest över hur fort tiden går, men det är framförallt för barnen. Har ingen ålders ångest… än iallafall. 🙂
Li skiner som en sol när Maja pratar med henne.
Nu är lillan nybadad efter att ha kräkts ordentligt på både sig själv, mig & sängen.
Ha en fin dag!
Igår var Li vaken nästan hela dagen. Hon sov någon halvtimme här och tio minuter där, men mest så var hon vaken. Vaken och glad och nöjd. Ovant eftersom hon vanligtvis sover så mycket, men mysigt såklart.
En av få stunder hon sov under gårdagen.
Igår åkte jag och Li in till Göteborg och åt lunch med sju andra mammor och bebisar mellan tre och 12 veckor gamla. Det var väldigt trevligt, men jag skulle ju hämta Elin på förskolan så det blev inte så länge. Och Li var såklart vaken nästan hela tiden. Men låg snällt i vagnen när jag hämtade mat och satt där i knät resten av tiden.
En väldigt härlig sak med föräldraledigheten är våra mysiga sovmorgnar. Såhär ser det oftast ut på vardagarna.
Elin brukar komma och krypa ner när Andreas åkt till jobbet (om hon inte kommit tidigare på natten).
Li har världens bästa nattrutiner. Jag hoppas verkligen att de kommer hålla i sig. Hon somnar mellan runt 22 och sover ca 5-6 timmar. Vaknar & ammar & somnar om och sover ca 3 timmar till. Vaknar & ammar & somnar om. Hon vaknar för morgon runt 8-9. Jag sover så otroligt bra. För att inte tala om resten av familjen. Eftersom hon bara vaknar för mat så kan de sova vidare. 0troligt lyxigt. Li sov hela nätterna i magen så jag hade mina förhoppningar om att det skulle hålla i sig, men det vet man ju aldrig.
Så gosig! På nätterna lägger jag tillbaks henne i spjälsängen efter amning, men efter den sista på morgonen (vid ca 6) får hon ligga bredvid mig.
Idag är det fredag. Även om det inte spelar lika stor roll när man inte jobbar så är det en extra härlig känsla med fredagar. Maja slutar tidigt och alla är glada. Vi har inga planer idag men Elin var väldigt längtig efter sin morfar och sin Kerstin så jag ska ringa och se vad de hittar på.
Så var det en ny vecka och jisses vad jag njuter av att vara hemma. Inga måsten förutom att ta hand om mina tre döttrar, och en hund som fallit lite i glömska när det kommit en ny familjemedlem och man försöker kompensera storasystrarna. Visst finns det tvätt och städ att ta hand om, men det finns det ju faktiskt tid för när man är hemma (när Li tillåter) varje dag. Ofattbar lyx.
Li har hunnit bli en månad och någon centimeter längre och några gram tyngre. På kontrollen igår var hon 55,5 cm och vägde 5,6 kg. Hon fortsätter alltså att växa men nu i lite mer måttlig takt. Skönt tycker jag, då jag märker att de minsta plaggen i strl 50 börjar bli väl korta i armar och ben. Snyft. Eller såklart vill jag att hon ska växa, men det går lite för fort. Hon kom ju precis ut.
Elin har ju hunnit fylla fem år i början av månaden. Jag hoppas att hon kände sig tillräckligt firad där mitt i lillasysters ankomst. Men det tror jag. Hennes födelsedag var verkligen fokus på henne och två ordentliga kalas blev det. Hon är helt förtrollad av sin lillasyster. Jag trodde aldrig hon skulle bli så förtjust så fort. Trodde hon skulle tycka att lillan tog allt fokus från henne, men så verkar det inte alls.
Maja har blivit så stor på så många sätt, samtidigt som man märker att hon ändå inte är så stor alla gånger. Hon är väldigt bra på att säga till när något inte är som hon vill. T.ex. att hon kände sig lite utanför när så mycket fokus hamnade på Li och Elin. Hon är dock fortsatt mycket förtjust i sin yngsta lillasyster (i bägge två naturligtvis) och är en perfekt hjälpreda när Li är ledsen och jag är upptagen.
För tre veckor sedan låg vi på förlossningen och tittade på vår tredje lilla dotter som nyss kommit till världen. Det känns så nyss samtidigt som det börjar kännas konstigt att tänka på en tid då Li inte var här. Hon börjar kännas så självklar. Tänk att det var hon som låg inne i min mage i nio och en halv månad. Som fick mig att må så illa att det kändes som om jag var magsjuk från vecka 5 till 23. Som sparkade så hårt att jag hoppade till, och som hickade så mycket. Det gör hon förresten fortfarande. Hickar alltså.
Stolt storasyster med sin tre veckor gamla lillasyster.
Elin har föresten tagit det här med att bli storasyster otroligt väl. Jag trodde hon skulle sparka bakut totalt så mammig som hon varit. Men hon accepterar att bebisen tar mycket av min tid, även om hon häromveckan sa att det var jobbigare än hon trodde att få en bebis så säger hon också varje dag att hon älskar henne och hur söt hon är. Lite kortare stubin märker vi dock att hon har i andra sammanhang. När hon blir tillsagd att göra något hon inte vill t.ex.
Och kanske var vi så förberedda på en reaktion från Elin att vi gett henne mer uppmärksamhet, medan tänkt att Maja som är så stor och som så uppenbart är upp över öronen förälskad i Li, blivit lite glömd i det där. Så det ska vi ändra på. Hon är ju faktiskt bara nio år. Det är lätt att glömma att det inte är så stort, även om det känns så i jämförelse med småsystrarna. Mer Majafokus framöver.
Världens bästa systrar 💜
Nu ska vi strax ge oss iväg till affären och sedan hem till pappa en sväng. Elin var så längtig efter morfar och Kerstin.
Jag skrev ju min förlossningsberättelse igår. Den är lösenordsskyddad för att det ju ändå är rätt så privata saker som avhandlas. Men är det någon som vill läsa är det bara att fråga. För den som inte vill ha alla detaljer, utan bara lite snabb info, så kom hon sex timmar efter första värk. Allt började med vattenavgång och slutade dramatiskt med skulderdystoci. Men allt gick bra till slut. Hon vägde 4645 g vilket är väldigt mycket. Och hon var 51 cm lång. Nu två och en halv vecka senare väger hon 5,2 kg och är 54,4 cm. Så hon växer så det knakar. Och som ni kan se är hon världens finaste. 😉
Foton från nu på morgonen. Jag tror denna bebis är en av de mest fotograferade. Eller tar alla så galet många bilder nu? 
Postat med WordPress för Android
Magdalenas blogg 