Idag, eller igår eftersom klockan passerat midnatt, blev Li två månader. Tiden har verkligen gått fort, samtidigt som det känns längesedan nu. Det känns längesedan jag var gravid. Längesedan jag låg där på förlossningen och kämpade. Längesedan mitt hjärta stannade när de rusade iväg med min tysta, blåa bebis. Och längesedan det slog hårdare än någonsin när hon äntligen låg på mitt bröst. Frisk och helt perfekt.

Jag älskar att jag kan njuta så den här gången. Att tiden inte rusar riktigt lika fort för att jag kan vara här och nu. Jag längtar inte till nästa steg utan är så nöjd med nuet.  Det gör skillnad. Dessa två månader har absolut gått fort, men samtidigt inte så fort som de hade kunnat göra om jag hade fokuserat på allt runt omkring. Den här gången dök jag in i bebisbubblan med huvudet före och vill inte riktigt komma ut. Allting annat än min familj får stå tillbaka. För den här tiden gör aldrig det, kommer tillbaka alltså. Men jag har missat saker. Vissa känner sig säkert lite bortglömda. Och det får jag beklaga, be om ursäkt för. Men jag kan inte säga att jag ångrar det.

I veckan på BVC fick jag fylla i ett papper om hur jag mår. Toppen att man får det såklart, så att man kan fånga upp dem som inte mår bra. Men själv satt jag och saknade alternativet: bättre än tidigare. För så känns det. Livet är ju bättre nu sedan Li kom. Sedan vi blev fem. Apropå bvc så väger hon dryga 6,4 kg nu till sina nästan 60 cm.

Amningens vara eller icke vara

Det är märkligt det där. Med de andra två har jag verkligen inte gillat att amma. Men de tokvägrade flaska och ersättning så jag hade inte så mycket val. Så kommer den här lilla tjejen. Tar napp och flaska direkt och ersättningen går ner (även om den absolut inte är så god som min mjölk tydligen). Men nu funkar amningen toppen. Brösten är inte alls så stora som de andra gångerna. Läcker ingen mjölk. Det finns så det räcker åt henne, men inget överflöd som tidigare. Och det är ju så skönt såklart. Men jag var så inställd på att bara amma någon enstaka månad och gå över till flaska så fort tillfälle gavs. Så nu blir jag lite förvirrad. Det som är så skönt iallafall är att det fungerar med flaskan. Att om jag är borta så kan hon få mat. Det är inte riktigt samma panik som när storasystrarna var små.

Men även om hon tar flaskan och äter glupskt från den så tycker hon ju inte att det är hälften så mysigt. Ibland är det inte hunger utan bara mys hon är ute efter och då räcker det att lägga henne vid bröstet så somnar hon med kinden tätt tätt intill.

Kanske är det också så att eftersom jag vet att det är sista gången så kan jag tycka mer om det.

Och efter senaste BVC besöket så är jag  övertygad om att jag ska amma iallafall tills vi kommit hem från Italien. Lilltösen hinner inte få alla vaccinationer och så länge jag ammar så får hon antikroppar från mig.

 

En ljuvlig torsdagskväll

Gårdagskvällen bjöd på en fin stund i Gottskär och lite träning. Testade Boxmix igår. Riktigt kul pass och svettigt. Jag ser för skojig ut när jag boxas, men oj vad roligt det är. Märkte det när jag körde min Biggest Loser skiva för något år sedan eller två, att det alltid var boxövningarna som var de roligaste.

Och Gottskär då. När Maja var på karate så hängde resten av familjen där. Det är verkligen en fin plats. Fotonörd som jag är tog jag hur mycket kort som helst. Hade tyvärr ingen riktig kamera, utan bara telefonen. Men här är ett urval.

PS. Lägg märkte till fågeln på fjärde bilden.

En tisdag i bilder

I tisdags testade jag på att ha fem barn en stund. Gick strålande. Men mycket för att Li sov mest hela tiden och de andra barnen var mellan fem och tio. Alltså rätt så självgående. Men det var så härligt att se dem alla fyra tjejer, skrattandes, springandes. Lite bilder från dagen följer nedan.

  
Denna lilla filur skrämde livet ur tjejerna där den låg och kikade på dem. 

Oväntade bilder

Först igår lade jag över bilderna från den riktiga kameran på datorn från förlossningen. Har inte sett dem sedan dess. Tydligen hade Andreas tagit en bild på mig en timme innan hon kom. Hade jag ingen aning om. Dessutom är första bilden från 1 timme och 15 minuter efter att hon kom ut. Och den togs rätt så fort efter att hon kommit in till oss. Så hon var nog ute i akutrummet längre än vad vi trodde. Man hade ju ingen tidsuppfattning där och då. Det enda som spelade roll var ju att hon mådde bättre och bättre. En ganska skojig filmsnutt också från mitt i natten den första natten på BB. Där jag filmar mig och Li och sedan somnar så telefonen filmar taket en stund innan jag vaknar igen. Minns jag inte alls heller.

Det känns längesedan nu, förlossningen. Känner att jag har landat i vardagen nu, som trebarnsmamma. Det går för det allra mesta väldigt bra. Ibland är det svårt att räcka till. När jag ammar Li, Elin behöver hjälp på toaletten och Maja… ja Maja behöver sällan hjälp. Men hon har ju sagt till att hon vill ha mera uppmärksamhet, att hon kände sig lite utanför då precis när Li kom, så det tänker jag ofta på. Att räcka till, till henne också.

Jag känner också ett lugn nu när jag tänker på förlossningen. Ångesten som kom i början är borta. Men jag ska ändå ringa och få komma ner och prata igenom den. Om vad som hände och varför och vad de gjorde. Det tror jag är bra. Nu tänker vi ju att vi är färdiga med barn (men man ska aldrig säga aldrig…) så jag tror att denna förlossningen skulle kunna gå bra att inte bearbeta ordentligt, eftersom jag antagligen inte kommer gå igenom en vaginal förlossning igen. Men jag minns hur all obearbetad ångest efter förlossningen med Maja kom över mig när jag blev gravid med Elin. Och det känns inte bra att ha något så stort obearbetat inom sig.

Tänk att vårt lilla pyre snart är två månader. Fantastiska lilla unge som gör mig så pirrande lycklig varje gång jag tittar på henne. Jag tröttnar aldrig på att titta på henne. Få henne att le och skratta och ”prata”. Igår fick hon ett nytt babygym från Ikea och vilken succé.

Första gången

Idag var första gången vi hade barnvakt för Li. Ett stort tillfälle. Det var förvisso bara en timme, men ändå. Hon är ju bara sju veckor gammal. Jag har varit iväg innan men då har Andreas varit hemma. Men idag behövde jag åka iväg innan han kom hem från jobbet så tjejernas morfar och K ställde upp och passade alla tre. Det gick strålande. Hon hade varit glad och härlig till strax innan Andreas kom hem då hon somnat. Utan minsta skrik.

Idag var också första gången jag tränade på… jag vet inte hur länge. Det var därför vi behövde barnvaktshjälp. Jag har kommit med i en projektgrupp på Actimera här i Vallda där man får träna hur mycket man vill under en månad. För att komma igång. Och jag har verkligen varit sugen på att komma igång ända sedan i slutet av graviditeten, så det var ett perfekt tillfälle. Det enda är väl att jag fortfarande anses som rätt så nyförlöst. Mycket att tänka på, som man bör undvika. Men jag tar det försiktigt och hoppas att det går bra. Dagens pass var en blandning av Pilates och Chiball och det var jättebra, förutom situpsen som jag ska undvika. Chiball är definitivt något jag ska fortsätta med under denna månaden. Ska vara jättebra om man har spänningar i nacke och axlar, och det är där alla mina spänningar sätter sig. Det ska bli väldigt spännande att se om detta kan få igång mig ordentligt. Jag är ju verkligen en periodare när det gäller träning.

Rätt så värdelös bild på mig och Li när hon satt i bärsjalen medan jag grejade lite och hon inte alls ville sitta i babysittern.

Förresten, för er som läser bloggen via Facebook (och ni är många, jisses) så vill jag bara säga att alla inlägg inte länkas där.

ny vecka, nya möjligheter

Och så var helgen över och det är måndag igen. Det kanske inte borde påverka mig nämnvärt men det gör det ändå. Andreas ska till jobbet och Maja till skolan. Bara jag och småtöserna hemma. Det är mysigt på sitt sätt såklart, men allra bäst är det ändå när hela familjen är hemma.

Helgen har varit fantastisk. Den har ju varat sedan i torsdags faktiskt. Vi har fattat många beslut angående vår renovering. Haft kalas gånger två för mig. Och njutit av ledigheten. En sväng till biblioteket hann vid med också. Maja är i en riktig bokslukarålder och hade reserverat en bok som äntligen kommit in.

Renoveringen ja. Jag har nog inte skrivit så mycket om den. Det började med att vi skulle renovera köket. Men så ville vi öppna upp mot vardagsrummet och då var det ju lika bra att renovera det med och skulle väggarna tas ner så var det ju nästan tvunget att ta hallen också. Så plötsligt står vi med en renovering av halva huset. Men det känns så roligt och det kommer att bli så bra. Dyrt men riktigt bra. Vi står i valet och kvalet av väggfärg nu. Väljer mellan två. Men annars så har vi nog fattat nästan alla beslut. Skönt. För herregud vad beslut det är att fatta. Helt galet!

Ny vecka imorgon. Li blir sju veckor och jag ska komma igång och träna. Det har jag nog inte heller skrivit. Har kommit med i en projektgrupp på träningsanläggningen här i Vallda och då ska jag under en månads tid få hjälp att komma igång, helt gratis. Jag hoppas att det kommer ge mig den motivation jag behöver. Men jag känner mig faktiskt verkligen sugen på att komma igång. Kilona från graviditeten är i stort sett borta. Låg på 1 kilo plus igår men det där kan ju pendla från dag till dag. Men jag väger så otroligt mycket mer idag än vad jag gjorde när jag och Andreas träffades. Och även om jag aldrig kommer väga så lite igen, så vill jag gärna ner ca femton kilo. Och framförallt så vill jag stärka min kropp så den orkar bära mig i alla år som jag hoppas få leva.

fredag igen!

Li började dagen med ett ”tummen upp”.

Fantastiskt gulligt.

Storasyster ville såklart inte vara sämre.

Igår hade vi kalas för släkten och idag kommer lite vänner. Jag gillar faktiskt att fylla år. Kan få ångest över hur fort tiden går, men det är framförallt för barnen. Har ingen ålders ångest… än iallafall. 🙂

Li skiner som en sol när Maja pratar med henne.

Nu är lillan nybadad efter att ha kräkts ordentligt på både sig själv, mig & sängen.

Ha en fin dag!

Dagen i bilder

Glada tjejer i sängen imorse. 

Li somnade i babysittern när jag städade köket

Molly har vant sig vid tratten, men gillar den inte. Såret ser dock helt okej ut nu.

I måndags fyllde jag år så imorgon och på fredag ska det firas.

Tårarna rinner. Jag ligger i soffan med Li sovandes på bröstet och känner mig så ofattbart tacksam. Har just läst en blogg av en tjej som också födde en flicka i mars. Vi har följts åt under graviditeten i en grupp på Facebook. Men hennes lilla fina flicka var sjuk och klarade inte att leva själv utanför livmodern. Detta hände innan Li föddes & naturligtvis förde det med sig en ökad rädsla för att det där som inte får hända faktiskt kan göra det. Och så föddes Li och hon var blå och andades inte & de fick klippa navelsträngen fort som attan och rusa iväg med henne. Rädsla, ångest & panik. Li fick 1 i apgar och det fick hennes lilla flicka också. Och jag blir så ledsen för vad de måste genomgå. Och så ofattbart tacksam för att Li är här.